KRISTIINA KETOLA
16.2. - 6.3.2011

Maalauksia / Målningar

Tiedote / Pressmeddelande

Spontaani nouseva liike. Pääväreja säestävät pienet aksentit

Tilan tunne maalauksissani syntyy värin liikkeestä. Maalausteni pääväri nousee useimmiten keskelle kangasta, muut värit – alisteiset vastakohtavärit säestävät, joskus vain vihjaillen pääteemaa. Maalausten vertikaalinen muoto korostaa nousevaa liikettä.

- Meissä kaikissa on Jekylliä ja Hydea. Niinpä samassa maalauksessa voi hyväilevä herkkyys kohdata dantemaisen helvetin. Hyväksyn sen. Pääasia, että värit, toonit, nyanssit ja balanssit toimivat, ja että joka ikinen viiva tai tache on täsmälleen kohdallaan. Silloin syntyy se yhteinäinen kokonaisuus, synteesi, joka sisältää hyvän ja pahan, elämän ristiriidat. -

Kristiina Ketola maalaa musiikin soidessa. Värit soivat kuin orkesterin soittimet. Musiikkiin eläytyminen, tunne jossakin tilassa olemisesta, on viime vuosina muuttunut seesteisemmäksi; sen kautta myös maalausten sommittelu on muuttunut. Nyt väreillä kankaalle syntyvä ”musiikki”, on tilallisempaa ja selkeämpää, muutamaan pääväriin uskovampaa verrattuna aiempien vuosien värimyllerrykseen.

Den uppstigande spontana rörelsen. Huvudfärgen ackompanjeras av små accenter

Känslan av utrymmet i mina målningar födas av färgens rörelse. Målningarnas huvudfärg stiger oftast upp i mitten av duken, andra färger – de underordnade kontrast färgerna ackompanjerar, ibland givande bara en antydning om huvudteman.

- Vi har alla Jekyll och Hyde inom oss. Så finns det också i mina målningar; på samma duk kan den smekande känsligheten träffa Dante´s helvete. Jag accepterar det. Huvudsaken är, att färger, toner, nyanser och balansser funkar och att varje linje eller tache kan finnas precis på plats. Då födas den enhetliga helheten, syntesen, som innehåller gott och ont, livets konflikter. -

Musik spelar alltid, när Kristiina Ketola målar. Till henne spelar färgerna såsom orkesterns instrumenter. Att känna med musiken, att ha känslan att vara i något tillstånd, har i senaste år förändrats mer klar, och genom det har också målningarnas kompositioner förändrats. I dag “musiken” som med färgerna födas på duken har mer att göra med utrymme och klarhet och starkare tro på ett par huvudfärger jämförd med tidigare års färg virrvarr.