JOHAN VESTIN

INERTIA - Teoksia Verk Works
30.11. - 18.12.2011

Psykologisessa merkityksessään sana inertia viittaa henkilöön, joka on kyvytön tekemään päätöksiä ja muutoksia elämässään. Tällainen jumiutuminen vallitsevaan tilanteeseen voi liittyä masennukseen. Se on kahlitseva tila, joka estää mielen ja kehon vapaan virtauksen. Ajatukset kiertävät kehää ja oivallukset ovat vähissä. Luovuus tyrehtyy ja itsensä ilmaiseminen tuntuu lähes mahdottomalta. Uupumus tuntuu myös kehossa ja liikkeet hidastuvat. Jopa fyysistä kipua saattaa ilmetä.

Kun tässä mielentilassa asetuin maalaustelineen eteen, tyhjentyi jokainen mieleen tullu aihe merkityksettömäksi jo ennen kuin sivellin kosketti maalauspohjaa. Valmiit teokset työhuoneen nurkassa olivat menettäneet arvonsa ja hautautuivat vähitellen pakkausmateriaalien ja muun rojun alle. Mutta voisiko masennus, tuo luovuuden tappaja, olla myös taiteellisen työskentelyn lähtökohta?

Jatkoin työskentelyä uudella asenteella. Sen sijaan, että olisin yrittänyt pitää demonia työhuoneeni ulkopuolella, aloimme työskennellä yhdessä. Se ei aina ollut helppoa. Sattui kaikenlaisia pieniä kömmähdyksiä, kuten että naulatessani hän työnsi naulan vinoon. Raivostuin ja hakkasin naulan kokonaan nurin, mutta jälkeenpäin totesin sen olevan hyvä

näin, juuri tällaisena. Tervetuloa näyttelyyni toteamaan miten luovuttamisen uhka vaihtui luovuuden purkauksiin.

Johan Vestin

Näyttelyä on tukenut Eugène, Elisabeth ja Birgit Nygréns stiftelse

I en psykologisk betydelse syftar ordet inertia på en person, som inte är kababel att göra nödvändiga förändringar och beslut i sitt liv. En sådan situation kan höra samman med depression. Det är ett tillstånd där kroppsvätskornas fria verkar vara förhindrat och de elektriska gnistorna inte är starka nog för att nå över klyftan mellan hjärnhalvorna. Tankarna går i cirkel och kreativiteten förtvinar. Även kroppen känns tung och rör sig långsamt.

När jag i ett sådant sinnestillstånd ställde mig framför staffliet, tömdes varje idé jag hade på sitt innehåll till total meningslöshet, redan innan penseln nått målarbottnet. De färdiga eller halvfärdiga arbetena förlorade snabbt sitt värde och begravdes under förpackiningsmaterial och annta skräp i arbetsrummets skrymsel och hörn. - Men vad om jag skulle göra kreativitetens dödare till utgånspunkten för mina verk, frågade jag mig själv.

Jag fortsatte mitt arbete med en helt ny inställning. I stället för att försöka hålla demonen utaför arbetsrummets dörr, började vi jobba tillsammans. Sammarbetet var inte alltid lätt och vi snubbade ofta över varandra i det lilla utrymmet. Här jag försökte slå i en spik, böjde han den krokig. Då blev jag förbannad och slog den omkull. Men efteråt konstaterade jag, att den låg rätt bra till, just sådär.

Ett dödläge förvandlades till vitalitet och skapande. Välkomen till min utställning för att se vad det resulterade i.

Johan Vestin

Utställningrn har stöd från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse.